Många bäckar små!!!

Hej hej hallå....

Jag är inte bästa på att uppdatera men jag ska försöka att vara lite bättre, men det käns lite konstigt att skriva om hur mitt liv är. Jag har tänkt att skriva mer om min åkningen och runt det. Jag vill inte att alla i hela värden ska kunna läsa om vem jag bor med och vem jag umgås med. Det är min ensak. Man kan läsa många bloggar som bara snackar en massa skit, som använder bloggen som en dagbok, kanske det en blogg ska vara till för men då vill jag inte blogga längre.
Jag kommer att skriva lite vad som händer på hojfronten och det är inte så mycket, har inte fått min cykel än. Kommer troligtvis få den på mån nästa vecka, det har drigit ut lite på tiden pga. många anledningar. Jag sankar fortfarande mina stövlar som ligger i tullen men ska hämta dom på fredag. Sen den 6-7/12 är det den 3 deltävlingen i NZ mästerskpen som går på den södra ön, ca 120 mil från Auckland där jag bor.
Jag får se om jag åker den. Har tränat hojåkning alldelels för lite pga min axelskada, men sen går det sista mästerskpet helgen efter, får se om jag åker de...

Men om jag missar dom racen är det väl inte hela värden, det fins mycket andra race att åka här nere. Dom har ju sesong just nu.
Det är inte den bästa tiden just att vara motocrossförare och tro att man ska få sponsorer som kan dega in massa pengar när världsekonomin ser ut som den gör.

Annars så gymmar jag på, springer och står i. Rätt skön att vara ifrån den svenska vinter, men ändå lite tråkigt att vara ifrån familjen.

Ha de så länge...

2 veckor har gått i New Zealand...

Just nu sitter jag inne i huset i Mt Eden i utkanten av Auckland i New Zealand. Jag och Emelie bor inneboende hon min vän Cissi, just nu bor vi lite på varandra men om ca 2 veckor så får vi ett eget rum här. Vi har hunnit att ställa in oss, hitta runt lite i stan och det mästa börjar att ordna upp sig. Vi har ca 10 min med bil in till innerstan och det är ett område som tydligen är rätt lugnt. Den mästa av tiden går just för tillfället år att leta bil, leta jobb och få allt som inte e 100 att bli de.

Kiwisarna e rätt sköna, många pratar så man knappt hajjar ett ord. Det tar lite energi av en att hela tiden koncentrera sig på att höra vad dom säger, sen ska man svara så det inte låter som en finsk rallyförare. Det är inte lätt men det bättre med tiden.

Vi började med att landa på onsdag natt (22/10), Cissi och hennes vän Cludia hämtade oss. Vi åkte till huset och sov där i kanske 3-4 tim, sen hoppade vi in i en husbil för att åka 50 mil på vägar som mäst svängde hela tiden. Vi stannade ett antal gånger och den första natten spenderade vi på några Maorier bakgård. Vi blev uppbjudna, fast vi fick bjuda på ölen. Vilka sköna lirare, det började med att jag skulle hälsa på ena gubben, jag tog i hand men honom, han böjde sig fram och jag trodde att skulle kyssa mig, men han skulle göra en Hangi (tror de heter så), han lägger pannan och näsan imot varandra. Lite läskigt men ändå, nu har man gjort en sån..
Vi sov där och sen forsatte vi till näst ställe, där träffade vi nästa Mourie. Han heter Jonny, han ägde marken vi hade stannat på, han kom ridande på en häst genom floden och stannade till, vi frågade om han ville ha en Öl, sen var det i full gång, jag tror att han måste ha drigt i sig mist 8 bira och säker en 75:a Gin.

När vi skulle därifrån så körde vi fast med husbilen på stenbädden längs floden, Jonny som var så stup full red iväg med sin häst för att hämta sin 4 weel drive jeep, han kom nerfarande med en jävla fart, hade jord och gräs i hela fronten, sen drog han upp oss och vi kunde fortsätta. Han fick med sig typ 40$, en halv flaska Gin och några Alko läsk som tack för hjälpen. Sen va Mourie äventyret över för denna resa, vi åkte vidare och kom ner till Gisborne, som ligger på den västra sidan av den norra ön, vi skulle gå på en Wines and Food Festival som pågick där under söndagen. Det var en festival kan man säga.... Jag har sett fylla, men detta var det sjukaste jag har sett, det regnade och var lite kallt. Folk kom sommarklädda med linne och sandaler, dom söp som svin för att bli varma sen när dom fick syn på lervällingen som hade blivigt av allt regnade så blev det brottnings match i leran.

Fy fan va folk såg ut.

Vi åkte dom netta 50 milen på ca 9 tim, med endast 1 stopp för mat på dom kringliga vägarna.

Hemma igen skulle det bli skönt att sova. Jag och Emelie var helt slut. Sen i veckan som gått har vi nu varit i stan och sett oss omkring.

Vi satt och åt i Sky Tower, som var för ett par år sen en av det högsta bygnaderna i världen. Jag blev faktiskt förvånad över att det inte var så dyrt, typ 200 kr per person för Lunch, dricka och efterätt. Men all mat här nere är billig, utom den man handlar i matbutiken, att äta ute e nästa billigare än att laga själv.

Nu ska jag snart träffa Ollie, han som hjälper mig med allt vad gäller hoj grejjer här nere. Snart kommer jag att börja åka lite smått här nere, det blir lite lugnt i början för att se om axeln håller. Annars så tränar på med fysen, springer vilse ibland. Dom har en gammal vulkan här intill som man kan springa upp på, det e sjukt jobbigt och men det är en underbar utsikt därifrån.

Cheers...

Emelie på stranden!