Bruten Tumme och varmt som f**!

Hejsan hejsan!

Här kommer en uppdatering från min sida av jorden och jag har lite tråkiga nyheter för dom som tycker om mig och dom som inte tycker om mig så är det väl goda nyheter.

Efter sist jag skrev så åkte vi iväg på en liten mini semester, det blev en rolig tipp med mycket olika saker som vi gjorde. Vi åkte bil på 90 mile beach ca: 150 km, det va coolt som fan. Sen så såg vi väldigt mycket landskap, vatten och konstigt folk.

Väl tillbaka i Auckland så började jag träna igen. Jag kände att jag började få upp farten och det gick väldit bra. I slutet av Januari så åkte vi ner till ett ställe som heter Woodvill, där vi skulle raca. Ett väldigt stor tävling som tydligen alla åker. Jag kom dit på morgon kl. 7 och då var allt redan i full gång.

Jag kastade in min hoj hos Teamet som jag åker för, jag slängde på mig kläderna, hoppade upp på hojjen och ut på träningen. Banan var väldigt skitig. dom hade vattnat som fan och det var en lång bana med många hopp på, jag fick 4 varv innan dom flaggade av. What a fuck!! Jag hade inte en aning om hur banan gick, jag hade inte hoppat ett hopp och nu ska jag ut i ett race?? Jag var inte ensam om att tycka de va lite för kort träning. Så vi klagade lite och fick en till träning på 4 varv. Efter den så satt banan bättre, den var ritkigt bra med mycket spår och många kanter. Ut till första heatet så lottade dom vart man skulle stå.

Jag fick stå näst längst in, inte så jävla bra direkt. Men jag var ut som 5:a och åkte mycket fortare än dom framförvarande, vi en inbromsning var jag förbi 4:an och var på utsidan av honnom efter en kurva upp i ett hopp. Kille fick nått kast och tog med sig mig av banan. Jag lanadade i en hög med däck och flög sedan ut i banan igen. Jag fick vänta på att hämta hojjen tills alla hade passerat och jag drog upp hojjen, satte mig på den och skulle sätta handen runt handtaget. Nått var fel, hande gick inte runt. Det var nå vajsing på tummen, trodde den va ur led så jag provade att dra den rätt men det funkade inte så bra. jag åkte tillbaka, gick till ambulansen, Dom körde in mig till Sjukhuset och där konstaterade dom att den va av. Dom försökte lägga den till rätta, läkare tyckte det blev bra men inte jag, sa det till dom men dom lyssnade inte.

Så nu väntar jag att få operera tummen hos en specialist, han tyckte att det behövdes ha en platta på den som höll ihop tummen. Annars så kommer jag ha en missbildad tumme!

Så där e läget just nu.

Inför detta år var det svårt att hitta nån bra lösning på vilka jag ska sammarbeta med detta år. Jag hade några förslag men i slutändan blev det Honda City som jag valde att stanna kvar hos, trivs mycket bra och dom e trevliga att jobba med.
Sen så är det klart att jag lämnar FOX efter 6 år (tack för all hjälp under dom åren) för att prova att åka med nått annat. Jag avslöjjar inte än, det får ni se ute på banan i april.

Förövrigt så vill jag bara säga att det är ca: 33 grader varm, men vad fan gör de när man inte kan åka hoj.

Simma Lugnt/ Jonas

Jul veckan!

Hejsan!
I veckan som var tränade vi i en kohage, rätt coolt. Det var fullt med kor på banan när vi kom så man fick ju börja med att valla in/ut/bort alla från banan i riktigt cowboy anda, saknades bara hund och hat. Banan var en lite men rolig bana som var mer som en enduro slinga. När jag öppnade dörren på min vito dagen efter höll jag fan på att göra en backflip, det luktade ko skit utav bara hel***.

-Julafton med massa mat och några julklappar.
Fredags tränade vi på den vanliga banan som vi brukar, det är en privat bana som en familj äger och är nere i en dal precis vid havet. Banorna (det är 2 st) är kanske inte dom bästa, ena är en gräsbana med konstiga gropar och rötter. Den andra är en sandbana som faktiskt kan vara bra om vi kunde få göra ordning den, just nu e det bara ett spår och jag tycker det är väldigt tråkigt, jag gillar att använda mig av hela banan när jag åker, men men..

I lördags åkte vi över till östkusten och körde ett race i Whakatane, ett av det största racen som går här som inte har mästerskaps status, banan var lite lösare men väldigt rolig. Banan var väldigt kort så dom hade dragit ut den på ett gärdet som vi åkte en jävla slinga på, varvet var nästan 3 min och jag tog in all tid på banan och tappade allt på det där jävla gärdet.
Man fick typ 4 varv på träningen att lära känna banan, jag hoppade inte alla hopp och jag kom knappt ihåg banan.
Men i det första av dom 3 heaten var jag ut som 4-5:a. Jag gjorde en omkörning på han som vann mästerskapet här nere detta år (Damien King) men jag tror inte att han gillade det och i nästa kurva så satte han av mig rätt skönt så jag fick ligga ner och vila ett tag, men upp igen och jag gick i mål som 10:a.

I det andra så var jag ut som 4 men hängde på dom där framför i 2 varv innan jag såg dom försvinna på det där jävla gärdet. hade några sköna fighter med några men tyvärr så sviker orken och jag gick ur dom som förlorare men ändå nöjd som 7:a. Till det sista så heatet var jag laddad, ut som 2:a 3:a tappade en men hängde med dom, sen hade jag en riktigt rolig fight med en kille, han körde i det gropiga idalspåret och jag runt alla gropar ute på kanterna. Jag tror att han blev lite irriterad till slut när vi hade bytt plats ca4 gånger på 1 varv men fan vad jag skrattade när han satsade som en idiot i alla groppar och jag rullade förbi honom på innern, om och om igen. Jag slutade som 6:a men hade en kille precis framför mig när målflaggan kom. blev 6:a totalt bakom Scott Columb som kvalde in i alla VM i MX1 förra året. Även om jag känner att jag inte har farten, orken, eller materialet så går det rätt bra. Kan jag sänka mig kanske 2-3 sek och sen orka hela racet då är jag med där uppe och drar i täten. Rätt roligt med denna klubb var att man inte fick använda ter-off, dom vill inte ha massa skit på banan. Hehe…

Gott Nytt År

Sorry!!

Hej alla glada!

Nu har jag inte uppdaterat igen på ett tag och alla klagar som f** på mig så det är väl dags.

Under 2008 har jag haft det motigt, små skador och motivationen har inte varit på topp. Sm:et i Uppsala gjorde jag illa axeln, ett muskelfäste gick av och axeln hoppade ur led. Det blev ett avbrott från crossen och sen i oktober åkte jag och Emelie ner till NZ.
När jag ner hit kände jag att axeln inte riktigt ville vara med, inte tillräckligt med styrka i den och ville inte riskera nått. Så jag tackade nej till den 2:a och 3:e deltävlingen mästerskapet som var tänkt att jag skulle ha åkt.

Så jag provade att åka lite i början av december och det kändes bra, sedan åkte jag sedan ner till New Plymouth och till den gamle stjärnan Shayne King som driver Honda Teamet här på New Zealand och hämtade en hoj som jag får låna under min vistelse här. Tack Shayne!

Med 2 timmar på hojen åkte jag och min kompis Ollie, Emelie och Ollie pappa ner till New Plymouth igen för att köra den sista mästerkapstävlingen. Jag var inte direkt i toppform och att ha fått lånat en hoj av Honda som ville att man skulle stå ihop med teamet, dom skulle göra min hoj gul och blå mm... Jag fick säga STOP, jag har åkt 2 tim sen augusti och känner mig inte direkt het.
Dom förstod och tyckte att det var modigt gjort att säga ifrån. På lördagen körde vi träning och kval, banan var svår med mycket kurvor och hopp, svårt att komma in i banan. Under träningen tog jag det lugnt och bara försökte memorera banan och åka hoj. På kvalet åkte jag ut och rullade några varv och sen slog jag på ett halft varv innan jag fick kramp men det var bara att hålla i och be till gud om förlåtelse för alla gånger man svurit och hoppas att han godtar ursäkten. Jag satte 7:e tid med 4 sek upp till 1:a plasts som den mycket kända Daryl Hurley som åkte både mx1 och mx2 denna helg hade.
Ett tecken på att jag inte var så långsam var att Scott Columb som åkte VM i mx1 2008 var 1 sekund bakom mig. Till söndagen hade dom vattnat banan perfekt, det var så bra en banan kunde blir, men banan var slagig och svår. Jag hade en taktik som var: Bra start och sen orka hela racet.
Det började med starten, dom har olika metoder när det gäller starter här över. Dom satte upp en skylt som det stod att man skulle kolla sin knäppning på hjälmen, sen så satte dom upp en 10 sek skylt, alla började varva och jag som inte fattade nått började titta mig omkring och undrade vad fan dom höll på med. Sen vände dom på skylten och då stod det 5 sek, 1,5 sek senare föll grinden. Det kändes som om jag var sist av alla men efter första kurvan var jag 4:a tappade ner till typ 6 nästan direkt på första varvet sen låg jag där ett tag och sen kom det 2 som körde om mig men jag höll mig lugn och jag kunde tag tillbaka 1 plats innan racet var över.
Heat 2 var jag beredd på starten, jag var ut som 3:a tappade 1 men hängde med dom där framför och efter 3 varv hade jag sån massiv jätte kramp i armarna att jag var tvungen att slå av lite. Jag tappade ner till 10 eller nått och sedan när krampen hade släppt kunde jag åka upp mig till 7:a. Jag är nöjd med helgen, men det hade varit kul att se hur det hade gått om jag hade varit i form.

Sen har jag tränat på i veckan som var, i helgen så var det ett mindre race som gick ca 45 min från där jag bor. Det var riktigt skitigt och halt på träningen, jag tvättade hojen efter Ollie hade tvättat sin men när jag stod där och tvättade i min egna lilla värd så kom Emelie och sa: all är på väg ut och Ollie sa att du skulle skynda ganska mycket om du ska hinna. Jag skyndade som fan, och hann precis till start.

Ut som 4-5:a och sen var det en ny banan som jag var ute och åkte på kändes det som. Det var ett sånt jävla kanonfärste jämfört med träningen och jag hade fan kramp i hela kroppen. Jag sa till mig själv hela tiden: ta det lugnt, ta det lugnt. Jag blev 6:a i hetet men jag var ikapp 2 st precis innan mål. I andra racet var jag ut som 3:a, samma sak igen. Kramp och det var bara att ta det lugnt. Banan var en sån att det gick riktigt fort och mycket hopp och med ett sånt kanonfärste var det bara att försöka att hålla i sig. Sista racet var jag ut som 2:a tappade min vän Ollie men hängde på och banan hade blivigt lite damm hal och jag hade mycket lättare att åka nu, jag gick imål som 3:a men bara några sek upp till 1:a platsen.Nu i veckan ska jag träna på och fira jul i solen och sen ska jag åka ett race på söndag den 28 och sen är det ett nytt år som väntar.

Just nu sitter jag med träningsvärk och är lite smått irriterad över allt och ingenting.

Fuck of…

Många bäckar små!!!

Hej hej hallå....

Jag är inte bästa på att uppdatera men jag ska försöka att vara lite bättre, men det käns lite konstigt att skriva om hur mitt liv är. Jag har tänkt att skriva mer om min åkningen och runt det. Jag vill inte att alla i hela värden ska kunna läsa om vem jag bor med och vem jag umgås med. Det är min ensak. Man kan läsa många bloggar som bara snackar en massa skit, som använder bloggen som en dagbok, kanske det en blogg ska vara till för men då vill jag inte blogga längre.
Jag kommer att skriva lite vad som händer på hojfronten och det är inte så mycket, har inte fått min cykel än. Kommer troligtvis få den på mån nästa vecka, det har drigit ut lite på tiden pga. många anledningar. Jag sankar fortfarande mina stövlar som ligger i tullen men ska hämta dom på fredag. Sen den 6-7/12 är det den 3 deltävlingen i NZ mästerskpen som går på den södra ön, ca 120 mil från Auckland där jag bor.
Jag får se om jag åker den. Har tränat hojåkning alldelels för lite pga min axelskada, men sen går det sista mästerskpet helgen efter, får se om jag åker de...

Men om jag missar dom racen är det väl inte hela värden, det fins mycket andra race att åka här nere. Dom har ju sesong just nu.
Det är inte den bästa tiden just att vara motocrossförare och tro att man ska få sponsorer som kan dega in massa pengar när världsekonomin ser ut som den gör.

Annars så gymmar jag på, springer och står i. Rätt skön att vara ifrån den svenska vinter, men ändå lite tråkigt att vara ifrån familjen.

Ha de så länge...

2 veckor har gått i New Zealand...

Just nu sitter jag inne i huset i Mt Eden i utkanten av Auckland i New Zealand. Jag och Emelie bor inneboende hon min vän Cissi, just nu bor vi lite på varandra men om ca 2 veckor så får vi ett eget rum här. Vi har hunnit att ställa in oss, hitta runt lite i stan och det mästa börjar att ordna upp sig. Vi har ca 10 min med bil in till innerstan och det är ett område som tydligen är rätt lugnt. Den mästa av tiden går just för tillfället år att leta bil, leta jobb och få allt som inte e 100 att bli de.

Kiwisarna e rätt sköna, många pratar så man knappt hajjar ett ord. Det tar lite energi av en att hela tiden koncentrera sig på att höra vad dom säger, sen ska man svara så det inte låter som en finsk rallyförare. Det är inte lätt men det bättre med tiden.

Vi började med att landa på onsdag natt (22/10), Cissi och hennes vän Cludia hämtade oss. Vi åkte till huset och sov där i kanske 3-4 tim, sen hoppade vi in i en husbil för att åka 50 mil på vägar som mäst svängde hela tiden. Vi stannade ett antal gånger och den första natten spenderade vi på några Maorier bakgård. Vi blev uppbjudna, fast vi fick bjuda på ölen. Vilka sköna lirare, det började med att jag skulle hälsa på ena gubben, jag tog i hand men honom, han böjde sig fram och jag trodde att skulle kyssa mig, men han skulle göra en Hangi (tror de heter så), han lägger pannan och näsan imot varandra. Lite läskigt men ändå, nu har man gjort en sån..
Vi sov där och sen forsatte vi till näst ställe, där träffade vi nästa Mourie. Han heter Jonny, han ägde marken vi hade stannat på, han kom ridande på en häst genom floden och stannade till, vi frågade om han ville ha en Öl, sen var det i full gång, jag tror att han måste ha drigt i sig mist 8 bira och säker en 75:a Gin.

När vi skulle därifrån så körde vi fast med husbilen på stenbädden längs floden, Jonny som var så stup full red iväg med sin häst för att hämta sin 4 weel drive jeep, han kom nerfarande med en jävla fart, hade jord och gräs i hela fronten, sen drog han upp oss och vi kunde fortsätta. Han fick med sig typ 40$, en halv flaska Gin och några Alko läsk som tack för hjälpen. Sen va Mourie äventyret över för denna resa, vi åkte vidare och kom ner till Gisborne, som ligger på den västra sidan av den norra ön, vi skulle gå på en Wines and Food Festival som pågick där under söndagen. Det var en festival kan man säga.... Jag har sett fylla, men detta var det sjukaste jag har sett, det regnade och var lite kallt. Folk kom sommarklädda med linne och sandaler, dom söp som svin för att bli varma sen när dom fick syn på lervällingen som hade blivigt av allt regnade så blev det brottnings match i leran.

Fy fan va folk såg ut.

Vi åkte dom netta 50 milen på ca 9 tim, med endast 1 stopp för mat på dom kringliga vägarna.

Hemma igen skulle det bli skönt att sova. Jag och Emelie var helt slut. Sen i veckan som gått har vi nu varit i stan och sett oss omkring.

Vi satt och åt i Sky Tower, som var för ett par år sen en av det högsta bygnaderna i världen. Jag blev faktiskt förvånad över att det inte var så dyrt, typ 200 kr per person för Lunch, dricka och efterätt. Men all mat här nere är billig, utom den man handlar i matbutiken, att äta ute e nästa billigare än att laga själv.

Nu ska jag snart träffa Ollie, han som hjälper mig med allt vad gäller hoj grejjer här nere. Snart kommer jag att börja åka lite smått här nere, det blir lite lugnt i början för att se om axeln håller. Annars så tränar på med fysen, springer vilse ibland. Dom har en gammal vulkan här intill som man kan springa upp på, det e sjukt jobbigt och men det är en underbar utsikt därifrån.

Cheers...

Emelie på stranden!

Nu, nu börjar det blie jobbigt!

Nu börjar det bli stressat!
Jag tror nog att mensiska inte är gjort för att stressa, de e onaturligt. Man blir risig i magen, ont i huvet och sen får man faktsikt inte så mycket gjort. Men om det e nån som e sugen på att köpa lite hoj grejjer så e ni välkommna att skicka ett mail.

Men annars så verkar jag ha allt på sin plats.

Det första racet jag ska åka där nere i NZ blir den 8-9 Nov och det är en mästerskapstävling. Sen rullar det på.
Hej hej

Mohaha!!!

Jag och Linda Bengtzing!!!! Vi är som syskon!